Sierskan
Vika och Dex var, sommaren 1935, i Berlin för att observera den senaste något oroande utvecklingen, Tysklands nye ledare hade klart diktatoriska tendenser och verkade rusta sin militär för storskaligt krig. De två vännerna var trötta och satt vid ett café nere vid Spree. Dex försökte uppmuntra och sporra Vika, men hon svarade knappt och var tyst och tankfull.
Plötsligt, nästan som från ingenstans, uppenbarade sig en främmande kvinna som tilltalade dem, först på deras gamla, ryska språk, sedan på bysantisk grekiska och sist på tyska.
Dex spände sig som inför ett angrepp och var redo för strid, men Vika lugnade honom. Hon hade känt igen kvinnan som en av ”sina egna”, en Anan, och hade dessutom känt av att kvinnan inte utgjorde ett direkt hot.
Sierskan visade sig vara en Anan som inte tillhörde någon falang. Hon var en stark förespråkare av objektivismen, det vill säga det som, sett ur så många perspektiv som möjligt, är det bästa och mest rätta för så många som möjligt. Därför hade hon inte heller valt sida – förrän då, på trettiotalet, när det stod klart för henne att det som var bäst för alla vore om Vikas väg vann.
Sierskan är lite extra begåvad när det gäller de mentala förmågorna, hon kan känna av många personers tankefält och deras intentioner, vilket gör att hon på sätt och vis kan förutsäga framtiden – därav hennes namn, ett namn hon fått för länge sedan av människor i en annan tid, när hon först kom till vår planet, ett namn som fastnat.
Hon anslöt sig till Varangian Guards, framför allt som guide till Vika, för att hjälpa henne att fatta rätt beslut vid rätt tillfällen.